teamschakiras.blogg.se

Varit en himla snurr de senaste dagarna. Klagar Inte på det,
Jag är rörd över alla fina människor & deras engagemang.

Men OJ som det har tagit på mina krafter.
Samtidigt som jag har fått återberätta Hela historien om & om igen så har det bubblat upp en

massa känslor hos mig som jag inte var beredd på. Obearbetade känslor ska tilläggas.

Jag har helt enkelt lagt locket på det som hänt & gjort det jag är bäst på.
Att visa mig stark, skoja om det, tagit till humorn & lagt locket på.

Människan är duktig på att lägga locket på, det vi stänger undan det finns inte, det känns inte.
Här borde vi ta efter hundarna & visa vad vi känner, aldrig ljuga om våra känslor.

Ifarvattnet av all denna enorma uppståndelse så har jag märkt att inte alla tycker om den.
Inte alla delar samma "tanke" som mig & 100 tals medmänniskor med mig att Beck ska ha all den hjälp han är värd.
Avundsjukan har slagit till & de som jag verkligen trodde var EN av mina bästa vänner var visst inte det.

Klart jag blev ledsen över den upptäckten, den sved.
Men helt ärligt. Inte min förlust.
Jag vill banne mig inte ha medvindskompisar i min närhet, då är jag hellre utan dessa.
Och dom ska definitivt vara utan min hjälp, inte ha min empati & medkänsla mer hädanefter.

Ett populärt uttryck som de flesta verkar använda sig av är "Karma kommer efter dom"
Jag säger detsamma, Karma kommer att komma efter dom.

Just nu är all fokus på Beck & som han förtjänar det.
Det märks att han inte är ok, Jola månar extra mycket om honom, Morris ligger konstant vid hans sida.
I 2 dagar har Beck inte ätit, då har inte Morris ätit heller.
Här kan man tydligt se hur djup deras vänskap är & hur stor deras flockkänsla är.

Underbara Hundar! Fantastiskt rörande & se hur dom stöttar upp varandra.
Idag var vi in igen på återbesök med Beck, 2 månader sen sista kontrollen så nu var det dags igen.
Veterinären beslutade om Akutröntgen & Beck sederades.

 

Den gav inga positiva resultat.
Höger höft är kass på honom, höftskålen var troligtvis inte bra från början.
Men attacken & fallet har förvärrat detta & gjort att höftkulan hoppat ur skålen & ligger bara 1/3 del i.
Detta ger oerhörda smärtor för Beck så nu ska vi fortsätta livet ut med smärtstillande på högsta dos som innan, samt ge antiinflammatiskt.
Det som vi också ska prova nu är behandling med sprutor.
1 spruta per vecka i 4 veckor. Dessa ska tydligen vara lite av "Halleluja moment" och ta bort all värk, hjälpa till att bygga muskler kring höften & göra Beck smärtfri....
Samt gå på regelbunden Rehab.

Så Torsdag den 16/1 är det dags igen för ny spruta, spruta nummer 2.

Jag bönar & ber till högre makter att detta gör att vi kan behålla Beck i några år till.

Återigen TUSEN TACK till alla underbara männniskor i vårt avlånga land som stöttar & hjälper oss.
Och som gör detta möjligt för min Beck.

Från begynnelsens början var det inte Beck jag skulle ha, utan hans bror Baxter. (Tror jag han hette).
Jag & min gode vän Stefan åkte & tittade, var dör några timmar hos Lotta & Peter.
Under tiden jag var dör så var det Beck som kom fram till mig, det var Beck som satt vid mig & det var Beck som hela tiden ville ha min uppmärksamhet. Underbara kille.
Han syster var lika kelsjuk & han som jag ville ha var inte ett dugg intresserad av mig.

Så jag vågade smyga mig på frågan efter ett tag till Lotta.
Beck, är han till salu? Är det ok om jag väljer han istället.
Vilket det som tur var va.

Här började en lång & djup kärlek mellan mig & Beck som åkte med oss hem.
Lika lång & oerhört fin vänskap har växt fram med Lotta.

Det jag inte visste den dagen var att jag inte bara fick med mig en fantastisk hund, en underbar vän & oerhört djup kärlek mellan mig & Beck, jag fick en lika underbar & fin vän i Lotta.
Forever!

Tusen tack för allt du gjort för mig Lotta Nilsson på Bixbons Kennel i Kyrkhult. <3

Älskar er alla från djupet av mitt hjärta.
Varmaste kramar till er alla.
//

 

Anki & Beck.